Skyddad: Mac och PC: varför word skulle avräddas om det vore en människa.
Skyddad: konsten att förstöra sitt liv
Skyddad: fjällen och vintern och operan
Lösenordsskyddade inlägg
Hej alla läsare jag har tappat sedan jag la ner den här bloggen!
Jag saknar att blogga, något förfärligt saknar jag att blogga. Jag kommer därför börja igen, men med lösenordsskyddade inlägg. Bli icke avskräckta. Jag kommer att maila ut lösenordet till er som jag vill ska läsa in blogg, och ni andra kan skicka förfrågan som kommentar på detta blogginlägg.
Anledningen till att jag lösenordsskyddar den är att jag inte vill fläkta ut hela mitt liv för allmän beskådan, utan hålla det till familj och kompisar.
barnsånger
Jag satte mig och funderade över vilka mina och mina vänners favoritsånger var i barndomen, och kom fram till två: Kvistegubben och I en sal på lasarettet. Det slog mig hur morbida låttexter vi vuxit upp med. Ur ett vuxenperspektiv är den första lite illaluktande och den andra drypande sorglig. Hur kommer det sig att barn älskar sorgliga historier? Vad är det som är så lockande? Vemodet?
Kvistegubben bort i svängen
han har hönorna i sängen
Ja han har tuppen inomhus
Har han tuppen inomhus?
Ja han har tuppen inomhus och han bjuder oss på snus, hej!
///
1.
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
2.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
3.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
4.
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
5.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
6.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
7.
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
8.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Aftonbladet, du har rullat runt i bajs för många gånger nu
Det här är den mest pretentiösa skit Aftonbladet publicerat på länge. Herregud, småpojkar med för stora ord ska skriva om en arbetslöshet han aldrig själv upplevt. Är det någon som inte förtjänar en lönecheck i brevlådan så är det herr Erik Wiman.
”Har du varit i en mellanstor svensk stad på hösten känner du igen den här synen och ljudet av fåglarna som söker stadens värme framåt kvällen.
Det finns något ödesmättat i skådespelet. Just där, mellan bussen och hemmet, tränger sig känslan av Sverige tätare inpå.”
”Pernilla och Mirja vet att det finns de som pratar – och tycker. Villorna på andra sidan gatan nästan skriker åt dem. Men ta er i kragen för helvete. Sluta tyck synd om er själva. Ni är ju unga.”
Att inte Aftonbladet gått i konkurs ännu är obegripligt.
Öppet brev (mail) till redaktionen för Chic
Hej redaktionen för Chic,
Jag gick in i en butik idag och såg er tidning. Ni puffade för nyheten ”Hillarys slampchock”.
Ni står bakom en tidning som säkerligen når massor av unga tjejer. Ni har den sällsynta möjlighet att antingen förstärka tjejerna och ge dem en känsla av självförtroende och gemenskap med andra tjejer, eller
också kan ni påpeka för dem att några av de få kända kvinnorna med lite skinn på näsan, faktiskt, egentligen, är chockerande slampor, och ytterligare spä på den fabricerade kvinnliga rivaliteten som håller kvinnor tillbaks på så många plan.
Hör gärna av er, det vore intressant att höra hur ni tänker och resonerar i frågan och hur sådana puffar och vinklingar kommer till.
Hemsida anno 1996
Hejdå bloggen!

Hejdå
Jag har bestämt mig för att sluta blogga. Nu är det sluttjyvkikat in i mitt liv, så som ni har haft möjlighet till under de senaste fyra-fem åren. Jag kanske återkommer någon gång i framtiden, om en månad, ett halvår, ett år eller flera. I så fall meddelar jag det här. Ha det gott så länge!
påUB
Sitter i ett näst intill tomt universitetsbibliotek. Har lånat ett par böcker som jag tänker tjyvläsa inför C-kursens start.
Jag älskar det här. Har jag sagt det tusen gånger förut? Jag älskar Umeå, men framför allt älskar jag universitetsmiljön. Jag ska föreställa utexaminerad i vår, men jag är långt ifrån klar med universitetet. Jag skulle kunna fortsätta med en masterutbildning direkt. Vi får se hur det artar sig.
Jag går omkring på moln just nu, allt känns så jäkla bra.
